Rubriken är ett citat och samtidigt ett råd jag en gång fick i ett samtal med en buddhistmunk. Andemeningen i rådet är att alltid ha ett öppet sinne, tömt på förutfattade meningar. Med en “fylld kopp” är det omöjligt att ta till sig och värdera nya saker, att lära sig något nytt. När man idag försöker följa debatter, politiska eller rent allmänna, inser jag att de flesta går in i samtalet med en till brädden fylld kopp, oförmögna att ta in och värdera andras synpunkter. Så funkar det ofta i många trådar på sociala medier och i det allmänna samtalet. Tidigare kunde man gå in i en tråd och försöka debattera en fråga. Vrida lite på perspektiven. Det är uteslutet idag. I stort sett varje tråd är enbart för de redan frälsta som övertygar varandra hur jäkla överens man är. Inget rum för alternativa åsikter över huvud taget.
I dessa sammanhang finns givetvis också smart genomtänkt propaganda som över tid snärjer de som inte har förmågan eller intresset att ifrågasätta redan egna vedertagna åsikter. Ingen källkritik existerar.
Visst är svårt att ta in att andra tycker totalt tvärtemot än vad man själv gör, men samtidigt har vi ju ingen som helst rätt att klandra andra individers åsikter. Andra sidan av att ha ett öppet sinne. Man kan lyssna och ifrågasätta hur de kommit fram till sin åsikt och försöka förstå, få en bra förklaring. Det kan man lära sig en hel del av och kanske till och med omvärdera en del av sina egna övertygelser.
Jag har genom livet studerat buddhistisk filosofi, i den finns mycken klokskap. För att inte falla till föga för propagandapåverkan har jag satt upp en buddhistisk text på kylskåpet hemma. Jag läser den nästa varje dag. Den lyder, i något förkortad version så här:
Acceptera inte något bara för att andra säger det, inte heller bara för det är en tradition vi har hört genom generationer.
Acceptera inte något bara för en mängd rykten, det vill säga, tro vad andra säger utan att undersöka det.
Acceptera inte något bara för det är antaganden eller någons slutledning. Inte heller för att det sammanfaller med förutfattade meningar.
Acceptera inte något bara för det stämmer överens med dina åsikter. Inte heller för att det ser ut som en sanning eller för att det uttalas av någon som verkar vara en bra person.
Acceptera inte något bara för att din lärare säger det.
Nej, försök att sila det genom ditt eget “livsfilter” och känn efter om det leder till något gott. Om det verkar vara så, håll fast vid det ända tills du kommer i en situation där det leder till att nya fakta behöver analyseras.
Se nu inte detta som att alltid “vända kappan efter vinden”, men ge dig själv chansen att emellanåt värdera det som kommer till dig och lyssna efter om det på något sätt överensstämmer med vad som känns bra.
Är det lätt? Nej, skitsvårt! Det ställer höga krav på oss, men jag lovar att du kommer att ha väldigt stora chanser och möjligheter att lära dig något nytt, att bli lite klokare. För att återigen hänvisa till buddhistisk klokskap så har jag tre ord tatuerade på min arm:
Pañña, Sila, Samadhi. Det är ord på den urgamla indiska dialekten Pali och står för Visdom, Etik/Moral och Koncentration. Visdom och etik/moral genom bland annat det jag nämnt ovan och koncentration genom regelbunden meditation. Är jag då en bättre människa genom att tro på och försöka leva efter dessa “regler”. Nej, givetvis inte, men jag tror man måste komma underfund med sig själv innan man kan förstå andra. Då är det en hjälp på vägen.
Lämna ett svar