Utmaningen som blev till succé
Det storvulna projektet lyckades! Det är svårt att inte använda orden succé när man summerar två fantastiska dagar för Karlstads och Karlskogas orkesterföreningar och deras uppsättningar av Karl Orffs Carmina Burana samt Gustav Holsts Planeterna. Fullsatt, 600 personer i Sundstaaulan i Karlstad på lördagen och lika många vid Valsverket i Degerfors på söndagskvällen.
Publiken i Valsverket var mycket blandad. Något Göran Krull i arrangörsstaben var mycket nöjd med. Yngst var nog lille Pontus 11 månader som sov gott på pappas mage när mamma spelade valthorn i den stora orkestern.
Mats Kästel, bland annat ansvarig för Arvika kammarkör, presenterade den svenskättade brittiske kompositören Gustav Holsts Planeterna och de 4 satserna (av 7) som gavs. Verket skrevs under första världskriget, något som säkert bidrog till dramatiken även om det var Holsts intresse för världsalltet som var den stora inspirationskällan. Tack vare Kästels beskrivning gick det bra att följa med i de olika satsernas skilda budskap, Mars – budbäraren om krig, Venus – fredens budbärare, Saturnus – åldrandets budbärare och Uranus – trolltyg och magi.
När man hör Holsts Planetsvit kan man ana var John Williams hämtade inspiration när han skrev sin klassiska filmmusik till “Star Wars”.
Akustiken i det annars så pampiga Valsverket visade sig dock något svårhanterlig. Det märktes redan i inledningen då stråkarna lite grann drunknade i den pampiga ljudvägg som bläckblås och slagverk satte upp.
Inför huvudnumret Carmina Burana fylldes så scenen med den pampiga kören på drygt 150 personer. Leif Nahnfeldt gav en gedigen presentation av verket innan inledningen O Fortuna, den del av verket som säkert många känner till, angav tonen för den varierande fortsättningen. De tre solisterna, äkta paret Anna-Karin och Sten Niclasson samt Fredrik de Jounge växeldrog tillsammans med kören och många av partierna var otroligt mäktiga. Mäktigt var sedan ordet på allas tungor efter avslutad konsert och stående ovationer.
De sex slagverkarna jobbade hårt under hela verket och den över 80 man starka orkestern fyllde tillsammans med kören hela den stora lokalen ut till minsta kubikcentimeter.
Det största arbetet med hela projektet har nog ändå dirigenten och Karlskoga symfoniorkesters konstnärliga ledare Katarina Andreasson dragit. Nu stod hon stolt inför den fullbelamrade scenen och med en oerhörd pondus styrde hon varje ton med hela sin nätta kropp.
Eftersom hela Carmina Burana sjungs på originalspråket, en blandning av latin och medeltidstyska var det ett bra initiativ av arrangörerna att, trots mörkret, ge publiken en översättning av texterna att följa med i.
Således lyckades de två orkesterföreningarna i Karlskoga och Karlstad med råge genomföra den idé som väcktes för drygt två år sedan. Nu kan man undra vad nästa utmaning blir. En Verdi-opera eller något pampigt Requiem kanske? Vad säger Katarina Andreasson och övriga gänget om det?
BJÖRN REIMERS
Lämna ett svar