Ubuntu (Jag är för att vi är)

Jag läste en fin liten text på Facebook häromdagen. En antropolog på besök hos en afrikansk stam utmanade några barn på en tävling. Han satte en korg med några läckra frukter vid ett träd och berättade för dem att den som först når trädet kommer att få korgen. Han gav en startsignal och blev väldigt förvånad när barnen, hand i hand, gick fram till korgen och delade på frukterna. När han frågade varför svarade de lite förvånade: Ubuntu! Det vill säga “hur kan någon av oss vara glad medan resten är bedrövade”? Ubuntu i deras civilisation betyder “I am because we are” (Jag är för att vi är). Det går också att översätta med “medmänsklighet”. En som gärna pratade om Ubuntu var Nelson Mandela som en del av den sydafrikanska själen. Den svarta får man väl då förmoda.

En gång i tiden fanns även Ubuntu i vår civilisation. Vi kallade det solidaritet och fann en glädje och tillfredsställelse i att hjälpa och ta hand varandra. Lite av den andan jag växte upp i. 

I veckan zappade jag runt på SVT Play. Det har blivit en hel del TV-tittande i dessa coronatider. Jag hamnade i en dokumentär från Woodstockfestivalen 1969. Ett galet projekt som mot alla odds fortlöpte fantastiskt med tanke på omständigheterna. En av anledningarna till det kan stavas Ubuntu. Trots massiva varningar ställde markägare och bybor upp solidariskt med vad som fanns att tillgå när 400 000 hippies från hela USA invaderade deras marker. De fixade fram mat när den tog slut och de hjälpte till med det som krävdes för att allt skulle fungera så bra som möjligt. Till och med militären ställde upp med helikopterflygningar för att hjälpa till med sjukvård och mattransporter. Alla hjälpte alla i ett av nutidens mest lyckosamma massamlingar där Music, Love and Understanding rådde. OK, en del droger också, men va´fan. Hade det funkat idag?

Just nu håller våra politiker på att komma överens om en ny migrationspolitik. Man kan säga mycket om de diskussioner som förs, men man kan definitivt inte prata om Ubuntu även om MP strävar emot en del. En väldigt stor anledning till detta är Sverigedemokraternas inträde i svensk politik. Givet också att de lyckats övertyga en stor del av vår befolkning att allt elände i vårt land beror på invandring. Det gör nu att alla andra partier måste tävla i grenen “hur dödar vi vår solidaritet gentemot de som behöver vår hjälp och stöd”.

I dagens Sverige utvisar vi tonårsbarn som bott hela sitt liv i vårt land till en mycket oviss framtid i ett land de aldrig besökt. Ubuntu? Nej det kan man inte ens stava till på Migrationsverket eller i regeringskansliet.  

Krönikören Åsa Beckman skrev i DN att hon suttit på föräldramöten där föräldrar på Södermalm uppretat och välformulerat ställde skolledningen till svars för att, hör och häpna, de tagit in barn med läs- och skrivsvårigheter. Ubuntu? Nja knappast.

Även under coronapandemin har det visat sig att Ubuntu inte är särskilt aktuellt. Både politiker och ledarskribenter har högljutt propagerat för att vi borde fixat vårt eget vaccin och att man givetvis ska se om sitt eget hus innan man delar med sig till andra.  

I den buddhistiska traditionen finns ordet Dana som betyder ungefär samma sak. Att dela med sig. Här i väst är det den som har mest pengar och prylar vid gravens rand som vunnit. Undrar vem som är lyckligast?