Just nu håller man på att fräscha upp fasaderna på Medborgargatan i Degerfors. Jag vet inte om det gäller hela längan genom centrum eller bara det enstaka huset där bland annat Kinarestaurangen härbärgerar, men det jag ser är att man behåller den tråkiga grå färgen. Precis lika grå som vädret den senaste veckan. Jag tror mig veta att man till viss del är styrd eller åtminstone påverkad av byggnadskulturella synpunkter, men jag utgår ifrån att man ändå har hyggligt fria händer att välja andra kulörer. Fick jag bestämma skulle hela längan genom samhällets centrum målas i flera skarpa färger, vad sägs om lila, grönt, blått, gult och rött. Varje huskropp får sin egen färg. Tänk vad glatt och trevligt det skulle vara att köra genom centrum. Särskilt som kontrast till det i dubbel bemärkelse lika grå Coophuset med sin hemska monolit. Ett monument som det verkar att vi nu får behålla i befintligt skick inom överskådlig tid. Då kunde ju huslängan samt kanske också själva torget (vart tog den frågan vägen) få bli en glad färgklick mitt i vårt centrum. Det krävs lite mod, det inser jag, men varför inte låta fantasin och kreativiteten få samma utlopp som när besluten togs kring de mural- och fasadmålningar som absolut lättar upp stämningen i centrum en hel del. De kunde också få bli fler. Det finns otaliga och rent av fantastiska exempel på stadskärnor ute i Europa där man vågat och jag gissar att grå färg inte är billigare än lila, grön eller blå, så det borde inte vara ett ekonomiskt problem.
Ett par av mina favoriter är Cannes där väldigt många fasader är smyckade med bilder från filmens värld, samt de italienska byarna Cingue Terre utmed den toskanska kusten där färgerna på husfasaderna flödar i regnbågens alla färger. Dit borde man skicka alla sura kulturbevarare som tror att bara för man gillade grått på 60-talet så är det något som dagens generationer måste förlika sig med. För det kan väl inte vara så illa att fransmän och italienare har ett mer öppet sinne när det gäller byggnadskultur och trivsel än oss här uppe i mörka nord? Nej, tänkte väl det.
Riksdagen har haft sitt högtidliga riksdagsöppnande efter sommaruppehållet. Det är dessutom dags för regeringen att komma med sin höstbudget. En grå historia den också.
Följande har hörts från ett morgonmöte i regeringskansliet en vanlig dag på jobbet:
Ulf: Som ni vet finns det en hel del att ta tag i nu när vi är ett slagkraftigt gäng som har utlovat ett paradigmskifte. Vi har ett krig, både i Ukraina och på våra egna gator och torg. Gängskjutningarna ökar i stället för att minska som vi lovat, barn dödas. Extremvädren fortsätter och vi har ju egna samt EU:s klimatmål att ta hänsyn till. Sedan har vi den här surdegen med inflationen. Någon som har något bra förslag kring dessa frågor?
Ebba och Jimmie i kör: Jag tycker vi sänker drivmedelspriserna med 75 öre. Det kommer våra väljare att gilla. Vi kollar också om vi kan hyra fängelseplatser någonstans i det mörkaste av Afrika. Vi tillsätter ett par utredningar, det brukar lugna ner både väljare och murvlar.
Ulf: Bra där! Jag gillar snabba och effektiva beslut som vi ju har på min sida av politiken.
Det har också blivit ganska jobbigt med de här koranbränningarna vilka verkar sätta krokben för vårt NATO-inträde. Dessutom har det fört med sig att terrorhoten ökat till den näst högsta nivån. Kan vi komma med några förslag och dimridåer som gör att journalisterna får något annat att skriva om?
Jimmie: Då tycker jag vi sänker priset på snus och tar bort plastskatten. Vad sägs om det?
Ulf: Ett lysande förslag, Ebba, kan du kalla till presskonferens.
Lämna ett svar