Krönika publicerad i KT/KK 2018
Varje morgon genomför jag ett pass Qigong samt mediterar en stund. På mitt ”altare” står en tavla med några korta ord på Pali (ett fornindiskt språk som bland annat de Buddistiska texterna, Tipitaka, skrevs ner på någon gång för 2000 år sedan) samt den svenska översättningen. Orden kallas för ”De tio Paramitas” och kan förklaras som en ledstång till upplysning eller helt enkelt vägen till att bli en bättre människa. Orden är på svenska: Generositet, God moral, Försakelse, Visdom, Ansträngning, Tålamod, Ärlighet, Beslutsamhet, Kärleksfull vänlighet och Jämnmod. Genom att se dessa ord, lite som uppmaningar, är det för mig ett bra sätt att starta dagen på. Svårare att ta till sig och följa.
Jag är inte på något sätt religiös men mycket av vad som står i de buddhistiska texterna har blivit en ledstång i livet. När jag tänker på de tio orden ovan så inser jag, både hur svårt det är att alltid följa dem, men också hur hård och kall omgivningen har blivit. Ta bara en politisk debatt eller alla hatiska trådar i sociala medier, hur många av ovanstående ord passar in där?
Något jag försökt lära mig via livslång träning är att inte döma andra personer. Att jag har fördomar som de flesta är inget jag kan avsvära mig, men jag tror jag är medveten om de flesta vilket gör det lite enklare att leva med dem. Under livets gång skapar vi och omformar våra egna filter som vi ser och upplever omvärlden igenom. All vår livserfarenhet finns i dessa filter, inkluderat våra fördomar, vilket gör att du och jag inte ser saker och ting på samma sätt, vilket ju är fullt mänskligt. Så, genom träning har jag lärt mig att inte döma någon som inte tänker som jag utan istället försöka förstå hur och på vilket sätt det filter just den människan ser igenom har bildats. Det är inte alltid enkelt utan kräver både träning och ett öppet sinne. Ingen vet ju med säkerhet hur livet har betett sig mot våra medmänniskor, vilka svårigheter de mött på vägen, vilka strider de utkämpat. Det finns alltid anledningar till varför någon blir nazist, röstar på ett visst parti, blir vegan, väljer att bo på landet eller något annat precis vad som helst. Viljan att försöka förstå underlättar relationerna i vår omgivning. Man behöver inte hålla med eller sympatisera, bara försöka begripa hur andra upplever och tänker.
Grejen med ett öppet sinne är ju också att man lär sig massor med nya saker och får hela tiden omvärdera sina åsikter. Det är tufft men ack så nyttigt. Någonstans därinne i kroppen skapas en inre moral som hela tiden ifrågasätts av omvärldsintryck. Det krävs ibland viss styrka för att bibehålla den. Min inre moral skapades troligen via en uppväxt i en arbetarmiljö där solidaritet och rättvisa var en självklarhet. Den som hade delade med sig. Den som fick var den som nästa gång gav. Mitt allra första politiska ställningstagande var mot Sydafrikas apartheidpolitik. Allas lika värde oavsett hudfärg, storlek på inkomst eller kön. Jag har väldigt svårt att förstå att vi 2018 fortfarande delar upp klassificerar människor utifrån var man blivit född eller till vilket kön.
Tänk om våra rikspolitiska företrädare också kunde visa lite prov på ett öppet sinne och inte bara utstråla arrogant maktfullkomlighet. Jag tror det skulle smitta av sig på omgivningen och på sikt skapa ett varmare samhällsklimat.
Bli först med att kommentera