Krönika publicerad i KT/KK 2017
Så hände det som inte fick hända, men som alla visste skulle hända, förr eller senare. Fyra barnmorskor på avdelning Q i Karlskoga har sagt upp sig. Märk väl att de säger upp sig, trots att de egentligen trivs ypperligt på sin arbetsplats. De vill bara inte hålla på att varje sommar stå inför beslutet om att behöva åka till Örebro och jobba när man stänger ner Karlskoga under tio veckor.
Jag vet inte vad det för med sig på kort sikt, men inte blir det en bättre situation, vare sig i Karlskoga eller Örebro. Att orsaken är felaktiga beslut som får besvärliga konsekvenser är dock ett understatement.
Under de år jag själv jobbat som chef och arbetsledare har jag aldrig varit med om att förändringsbeslut som är tagna över huvudet på personalen blivit lyckosamma. Enbart när man inkluderar alla parter kan man komma fram till vettiga förändringar. Sommarstängningen av avdelning Q är ett synnerligen solklart fall av toppstyrning och beslut tagna av personer som inte har en susning om vad mjuka värden gör för en organisation.
Men det här är bara ytterligare en konsekvens av hur hela vårdapparaten över tid har förändrats till att gå från sjukvård till vårdfabriker där patienter numera tituleras kunder och där lönsamhet och vinst är de nya ledorden. Jag har alltid trott att det är hur sjuka vi är som styr hur mycket vård vi behöver och att vi måste ta hand om alla som behöver vård, oavsett om det lönar sig eller inte.
Såg du partiledardebatten i söndags? Blev du övertygad om vem som bäst styr vårt land? Jag säger bara, stackars, stackars Moder Svea. Hur ska vi kunna förlita oss på en skock höns som kacklar i munnen på varandra och som försöker övertrumfa varandra i inövade floskler och som vägrar att svara på en ställd fråga. Ingen har någon plan, alla pladdrar om sina olika metoder att släcka tillfälliga bränder där samhällsdebatten och mediabruset för tillfället flammar upp som mest. Man hoppar mellan tuvorna i jakt på sympatier för någon enskild och dagsaktuell fråga. Den enda behållningen jag hade från den debatten var Annie Löövs väldigt tydliga budskap till Jimmie Åkesson, ”jag förhandlar inte med SD, punkt”.
Sanningen är att i det politiska läge som nu har skapats så kan ingen, oavsett storlek eller färg, genomföra något på egen hand, hur mycket de än står och lovar. Det är bara genom samarbete någon kan skapas och genomföras. Då är det ganska patetiskt att se på hur man skriker ut politiska floskler som aldrig går att genomföra, åtminstone inte på egen hand.
De senaste veckorna har det debatterats på sociala medier om ungdomsproblem i Degerfors centrum. Det har även handlat om problem på Stora Vallaskolan där föräldrar är oroliga för den nuvarande situationen.
Jag förstår inte varför det inte omedelbart görs något drastiskt åt dessa problem. När ungdomar får härja fritt utan att det får konsekvenser så kommer några, inte alla, att halka vidare in på brottets bana, det vet vi med säkerhet. Men om vi kan stämma i bäcken så kan vi rädda några fler. Lite ”harmlös förstörelse” blir lätt bilbränder och simpelt snatteri går över i grova stölder om vi inte tar tag i sakerna i tid. Om vi över tid tagit tag i problemen när de uppstått kanske vi idag inte hade behövt ropa på fler poliser.
Bli först med att kommentera