Ta inte fantasin från våra barn!

Krönika publicerad i KK 2010

Den gode Jan Björklund har hela tiden gått i bräschen för en skola med mer ordning och reda där studiero ska gälla. Viktigt, och dessutom tjusigt tänkt, men jag har inte riktigt uppfattat hur han menar att det ska gå till. Nog för att det behöver hända något, det är jag väldigt övertygad om efter att ha hört min dotters berättelser från den skola hon är lärare på i Örebro. Men, är det verkligen hårdare tag och likriktning vi behöver? Är det inte bättre att skapa de resurser som krävs för att ge ALLA våra barn en chans? Se dem för vad de är och inte försöka stöpa dem i samma form. Som det är nu sätts normerna oerhört snävt. Barn som kliver utanför den uppsatta fyrkanten uppfattas ofta som störande och måste naturligtvis motas tillbaka in i fållan. Hujedamej om någon går utanför, då krävs ju engagemang. I många fall ges en bokstavskombination som sedan hålls i schack med amfetamin i stället för att försöka ta tillvara den inneboende kreativiteten. Ibland kan det säkert vara nödvändigt, men jag är övertygad om att det inte gäller i alla fall.
Varianterna på att försöka hålla barnen innanför staketet är många. Ett (skräck)exempel jag hörde talas om nyligen var från en av våra skolor i Degerfors. Där har man på lågstadiet hittat metoden med stort M.
Under veckan samlar barnen på sig streck eller prickar för sådant som inte är tillåtet. På fredagen är det sedan ”fredagsmys”. Då bjuds klassen på saft och kakor. Men, om du tillhör de barn som under veckan samlat på sig tre streck eller fler så blir det inga kakor. Du får sitta med, men kakfatet och saften passerar dig förbi.
Fungerar det? Det beror ju visserligen på målsättningen, men om den innebär att man inte vill ha några ”streck” i veckorna, om den uteblivna saften och kakorna ska få barnen på bättre tankar så, nja knappast. Om det fungerat skulle ju metoden inte vara kvar och är det kvar har man ju misslyckats, eller hur. Då blir ju resultaten desamma vecka efter vecka och det enda man lyckas uppnå är att kränka ett gäng ungar med utebliven saft. Pedagogiskt sa Bull.
Har man haft lite otur så kanske strecken sitter där redan under måndagen. Hur motiverad är man då de resterande fyra dagarna att ”hålla sig inom fyrkanten”?
Ett tips, varför inte vända på steken och i stället berömma de saker som blivit bra. Det kanske kunde sporra till bättre gärningar. Ett positivt mål att sträva efter i stället för en bestraffning. Om ett beteende belönas är sannolikheten stor att beteendet upprepas. Om det bestraffas skapas bara rädslor och avstånd.
Nej, låt våra barn växa upp kritiskt granskande, glada, kreativa och nyfikna. Ta inte ifrån dem den sprudlande fantasi och upptäckarglädje de fötts med. Ge dem istället resurser att utveckla sina egenskaper. Det kommer att ge oss ett mycket mer färgsprakande samhälle, till glädje och gagn för oss alla.