Kanske jobba lite mindre

Krönika publicerad i KT/KK 2014
Jag har funderat lite på det där med att arbeta lite mindre. Att ha mer fritid. Hur är vi egentligen funtade vi människor? Är det verkligen så att vi skapats för att arbeta och slita så många timmar varje dag? Så många år av vårt liv? I politiken och i samhället finns nu två sådana frågeställningar. Den ena att vi ska jobba så länge vi kan, kanske upp mot 75 år om vi vill och orkar. Den andra, lite återuppväckta synpunkten är att vi inte bör arbeta mer än sex timmar per dag. Kanske harmoniserar detta. Om man jobbar lite mindre varje dag orkar man lite längre upp i åren. Men är det meningen? Ja, kanske för det samhälle vi skapat som hela tiden kräver tillväxt och skatteinkomster.

Om man ser till att den moderna människan som vi ser henne, homo sapiens, har funnits i så där 200 000 år, det beror lite på vilken forskare man frågar. Vi har då i ca 190 000 år varit jägare och samlare. De första, drygt 100 000 åren gick vi då omkring på den afrikanska kontinenten och samlade rötter, nötter, frukter och bär samt la ner ett och annat byte och drog upp en och annan fisk innan några av de mest nyfikna började röra sig upp över euroasien. Man var i gruppen om ca 20-30 personer som levde tätt tillsammans. I övrigt kände man till kanske ytterligare något hundratal som man också bytte gener med ibland. De jobbade ca 4-5 timmar om dagen med sitt ”allovård”. De fick full uppmärksamhet och väldigt mycket kärlek.
Ägodelarna var få och enkla. Ett ganska behagligt liv, ur hand i mun. Man levde i fred. Det finns inga tecken på krig och våld om man får tro forskarna. Nej, samarbete och samverkan var nödvändigt för att överleva. Det fanns heller inga hövdingar eller hierarkiska strukturer. Man samverkade om de nödvändiga besluten.
Det är först de senaste 10 000 åren vi skapat det samhälle vi idag lever i. Vi började odla marken och hålla husdjur. Vi kunde skapa ett överskott som förmådde avlöna nya samhällsgrupper. Då växte också maktstrukturer fram. Vissa fick slita ont för sitt uppehälle, andra skodde sig och skapade rikedomar. Kulturer skapades och föll. Religioner växte fram och dess prästerskap blev betydelsefulla. Våld och ond bråd död blev vardag. Hur kunde det bli så? För rent genetiskt kan vi ju inte ha förändrats så mycket under de senaste 10 000 åren om man betänker att det endast är 5 procent av hur länge den moderna människan existerat. Vi vet ju hur sakta evolutionens påverkningar går.

Alltså borde vi fortfarande, innerst inne vara fredliga och samarbetsvilliga individer som gärna tar hand om varandra och ser till att alla i vår grupp mår bra. Vi är skapade att endast arbeta några timmar om dagen, utan några chefers påverkan, för att sedan umgås med människorna i och utanför vår grupp. Sitta runt lägerelden och samtala. Men hur gör vi. Vi snor omkring som skållade troll. Stressar och sliter för att få råd att köpa en massa saker som vi egentligen inte behöver. Vi lämnar bort våra barn och våra gamla. Prylar och semesterresor att skryta om på fikarasterna är viktigare än att ta hand om varandra. Vi kallar detta för utveckling. Jag undrar hur våra urföräldrar skulle se på den saken.

Vi har skapat ett samhälle som inte synkar med vår genetik. Vi har helt enkelt kört över evolutionen, vilket kan vara en av anledningarna till att vi inte mår så bra som vi borde. Därför tror jag det är nödvändigt att vi är öppna för förändringar, mycket går år fel håll. I stället för inflyttningarna till våra stora städer borde tåget gå åt andra hållet. Sex timmars arbetsdag borde ses som en självklarhet.