Höger, vänster om marsch!

Krönika publicerad i KT/KK 2018

Att vi skulle få det rörigt efter att alla valresultat färdigställts var det väl få som tvekade kring, men att våra partiledare skulle måla in sig så kraftigt i varsitt hörn att de nu sitter fast utan att ha en enda öppning till kompromisser känns oerhört orutinerat. Den enda som tillfälligt lämnade sitt hörn var Ebba Busch Thoor som snabbt klev ut och trumpetade ut att hon kunde tänka sig att samverka med SD, bara hon fick del av makten. Men med lite smäll på fingrarna av övriga alliansledare så fick hon vackert krypa tillbaka in i sitt hörn. Nu har de då och då kallats ut ur hörnen för att, tillsammans med den nya talmannen, försöka komma fram till om det går att bilda en regering, något som är totalt omöjligt så länge alla sitter i sina hörn med både skygglappar på och öronproppar i. Spänningen steg dock i veckan när Ulf Kristersson fick uppdraget att ”sondera terräng” samtidigt som Annie Lööv lite diffust flaggade upp för någon form av öppning mot (S).

Under valrörelsen och i alla debatter jag sett var det enkelt att konstatera att alla var överens om ett flertal frågor: Från vänster till höger lovade man 10 000 fler poliser/polisanställda samt att gängkriminalitet och skjutningar ska bort från våra gator. Bättre skolresultat, mer resurser till vård och bort med köerna. Högre löner för lärare, vårdpersonal och poliser samt upprustning av försvaret. Så, varför inte börja där? Upp ur sandlådan, hörde jag någon säga ”för landets bästa”? Jaså inte, då tycker jag det är dag att släppa på prestigen och göra något vettigt för era höga löner. Som det är nu är allt detta ett patetiskt spel för galleriet som inte kommer att gynna någon av er, möjligen Jimmie Åkesson som säkert skrattar hela vägen fram till ett extraval där hans bruna sörja bara blir mäktigare och kaxigare.

I Degerfors är det just nu ganska spännande. Jag vill innan jag går vidare anmäla visst jäv här då min hustru är aktiv i degerforsvänstern, men eftersom jag fått förmågan att tänka själv så hoppas jag ni acceptera att jag, trots detta, har funderingar kring den uppkomna situationen där har (S) valt att, i stället för att samverka med vänstern som skulle vara det självklara i de flesta kommuner i detta land utom Degerfors, sökt stöd höger ut från Alliansen. Jag undrar om de som röstat på sossarna hade räknat med att de på köpet får moderat politik eller tvärt om, de som röstat på ett alliansparti ser sina röster egentligen gå till (S). Jag är på intet sätt motståndare till blocköverskridande samverkan, tvärt om, men jag kan inte minnas att (S) och de borgerliga hade några harmoniserade vallöften förutom sådant som alla kan skriva under på. Möjligen då restaurangen på Västergården och kanske ett utvecklat tvålärarsystem, med just detta är ju inget man styr en kommun kring när vardagen trycker på. Just tvålärarsystemet är tveksamt om man kan genomföra utan att i så fall pruta på någon annan service. Det är ett väldigt dyrt förslag och Degerfors har redan idag höga kostnader för skolan.

Det jag också funderar över är när (S) och (M) båda har gått till val på att det behövs en ny politik i kommunen utan att samstämmigt har presenterat mycket mer är en restaurang till Västergården, motstånd till torgplanerna samt ett tvålärarsystem på högstadiet de aldrig kommer att kunna genomföra. Jag utgår ifrån att de som röstat på (S) eller ett Alliansparti nu känner förnöjsamhet, men jag känner viss oro för när vardagen tar över och en kommun, med allt vad det innebär, ska ha daglig vård.