Krönika publicerad i KT/KK 2019
Ute i Europa protesterar folk i gula västar. På hemmaplan har ”det stora bensinupproret 2.0” startat. I skrivande stund har kring en halv miljon personer anammat uppropet. Jag har på sätt och vis full förståelse för att folk i glesbygd, som har bilen som enda möjlighet att ta sig någonstans, protesterar mot högre och högre drivmedelspriser.
Man pratar om grön skatteväxling, höga skatter på miljöfarliga produkter och tjänster mot sänkt skatt på jobb och företagande. På liknande sätt skulle skatten kunna sänkas eller andra ekonomiska lättnader införas som kompensation till de som bor i glesbygdskommuner där kollektivtrafiken inte räcker till och där bilen är enda möjligheten tills andra realistiska lösningar finns på plats. Det finns ju dessutom inga eltraktorer eller eltröskor ännu.
”Hela landet ska leva” heter det ju, åtminstone i valtider. Samtidigt flyttar viktiga samhällsfunktioner som banker, arbetsförmedling, försäkringskassan, vårdinrättningar med flera till de större orterna. Butiker och bensinmackar läggs ner vilket gör att vi får ännu längre sträckor att åka utan att ha tillgång till en fungerande kollektivtrafik. Vi tvingas helt enkelt att åka mer bil.
Å andra sidan, de som trots en väl fungerande kollektivlösningar ändå väljer bilen får helt enkelt stå ut med allt högre drivmedelspriser. De som säger att det bara är vi på landet som åker en massa bil i onödan har inte varit i Stockholm i rusningstrafik. Oftast sitter det dessutom bara en trafikant i varje bil. Facebookgrupp för samåkning kanske?
Oavsett behoven av att transportera oss mellan hem och jobb eller transportera hem alla varor vi beställer på nätet så måste vi nu också aktivt delta i arbetet med att få ner och till sist avskaffa fossila utsläpp. Jag läste någonstans att inom Europa så kör sammantaget olika varutransporter 35 miljarder kilometer årligen med tom bil. Det borde gå att åtgärda med modern digital teknik.
Vi ska också minska ner på flygandet. Det är heller inte något man bara gör genom att någon pekar med hela handen. Vi har vant oss med låga flygpriser och billiga charterresor samtidigt som vi fått mer pengar i våra plånböcker. Det tar tid att ställa om vanor, en tid som vi egentligen inte har. Det är därför av vikt att en väl tilltagen flygskatt åtminstone begränsar onödigt flygande och kanske får folk att tänka till kring sitt semestrande och istället välja att utforska sin hemmaplan.
Många företag har begränsat sitt flygande genom webbaserade möten och utbildningar där många typer av slentrianmässigt resande avskaffats. Du kan också studera på distans. Internet har krympt ner vår jordglob och skapat många möjligheter för oss att minska ner vårt resande. En baksida är internethandeln som ligger bakom en dramatisk ökning av pakettransporter med alla de varor vi beställer.
Vi vet att det måste till snabba och drastiska åtgärder för att kunna rädda vårt klimat. Jag tror dock att det måste ske på sätt som är någorlunda realistiskt för vanligt folk, annars kommer bara fler bensinuppror och liknande protester skapas vilket öppnar upp för populistiska missnöjespolitiker. Vi vanliga människor behöver vettiga incitament för att ställa om. Inte bara pekpinnar ovanifrån, det har aldrig tidigare fungerat och kommer heller inte att göra det nu heller.
Bli först med att kommentera