Krönika publicerad i KT/KK 2020
Ett nytt år, ja till och med ett nytt decennium står för dörren. Vad kan vi förvänta oss av ett nytt 20-tal? Det förra var ju, om man ska tro historien, ett ganska intensivt årtionde som ju också kallades ”det glada 20-talet”. Mycket hände i samband med att man hämtade sig efter det stora kriget. Charles Lindberg flög över Atlanten, Flemming upptäckte penicillinet, man dansade uppsluppet till jazzmusik och Sveriges Radio startade sina sändningar. Den första Volvobilen rullade ut och Musse Pigg debuterade på film. Oddsen för att det stundade 20-talet också ska minnas som ”det glada” är väl inte så höga, särskilt inte med det politiska läget ute i världen, vårdkris på hemmaplan och en galning vid rodret på andra sidan Atlanten.
Vårt nya 20-tal kommer sannolikt att uppslukas av den globala klimatkrisen. En kris som, såsom alla andra kriser skapar kluvenhet. Det finns så mycket av ”å ena sidan, å andra sidan” att hantera för oss människor och medborgare för att inte tala om hur det skapar huvudbry för våra beslutsfattare.
Å ena sidan ska vi åka allt mindre bil, men å andra sidan finns inga alternativ trots att det pratas om att utveckla kollektivtrafik. I vår region dra man till och med in ”olönsamma busslinjer”. Olönsamma för vem kan man undra. I min värld borde de väl bli fler i stället för att läggas ner. klimatomställningen kommer inte att vara gratis.
Å ena sidan pratar vi om flygskam och förväntas att också flyga allt mindre. Å andra sidan vill vi underlätta för turismen och har därför precis invigt en helt ny flygplats i Sälen och planerar samtidigt att bygga ut Arlanda.
Vi har ett hyggligt starkt miljöengagemang i vårt land. Vår närmiljö är viktig för de flesta av oss. Å ena sidan vill vi stärka kropp och själ med långa skogspromenader samt värna biologisk mångfald, å andra sidan utbreder sig fler och större kalhyggen då vi behöver biomassa från skogen till fosilfria bränslen.
Var tredje bil är snart en elbil/elhybrid, oerhört viktigt för miljö och klimat. Till dessa bilars batterier krävs enorma mängder av så kallade gröna metaller, bland andra kobolt och neodym. Man tror att Sverige har en geologisk potential att bidra på den här marknaden. Å ena sidan vill många skaffa sig en elbil framöver och visst gillar vi den rena vindkraften, men å andra sidan protesterar vi vilt när gruvbolagen vill gräva upp dessa viktiga metaller på svensk mark. Låt kineserna gräva, men förstör inte vår vackra natur.
Att hitta balansen i allt det här finner jag helt omöjligt. Det enda jag vet är att vi helhjärtat måste engagera oss i klimatomställningen och göra allt vad vi kan, i både stort och smått. Det kräver en hel del disciplin, inte minst hos våra politiker. Det betyder i sin tur att vi måste rösta fram de som har stake nog att våga ta de tuffa beslut som det innebär.
Ser man på de opinionssiffror som på senare tid presenterats så är jag inte speciellt optimistisk gällande klimatfrågorna. För å ena sidan är det ju viktigt med klimatfrågorna, men å andra sidan finns starka viljor att först stoppa invandringen och sänka skatterna, så, ja ni förstår att det helt enkelt blir tufft att få ihop det. Jag är till och med tveksam till om ens Greta-generationen är lösningen. Ni vet, å ena sidan ska vi rädda jorden, å andra sidan ska även de bilda familj och göra karriär. Det nya 20-talet får utvisa vart vi är på väg.
Bli först med att kommentera