Krönika publicerad i KT/KK 2016
Är det något vi stressade, moderna människor behöver och måste ha så är det ett andningshål. En möjlighet till avkoppling och energipåfyllning. Jag har inga problem med att ha en fylld kalender och många järn i elden. Det är nog till och med en förutsättning för att jag ska må bra. Men det kräver att jag ibland får koppla av och ge både kropp och själ en chans till återhämtning. Mitt andningshål heter hundträning och umgänge med min schäfertik Xtrimma. Det kan räcka att bara ta en skogspromenad tillsammans, men en helg varje månad, fredag till söndag åker vi till HundCampus i Hällefors och riktigt grottar ner oss i träning och umgänge med likasinnade.
Nu uppstår plötsligt en viss uppdelning av er läsares intresse att läsa vidare gissar jag. Ni som har eller haft hund och ni som av olika anledningar aldrig någonsin skaffat en egen jycke. Det är till och med så att också ni som nu har hund delas upp i två kategorier, ni som har en sällskapshund att kela med och ni som är lite mer aktiva. Jag tillhör givetvis den senare och är så pass aktiv att min fru nog skulle kalla det lite nördigt. Det blir lätt så hos mig när jag blir riktigt intresserad av något.
Relationen mellan människa och hund är unik i däggdjursvärlden. Någon vi utvecklat tillsammans under 15 000 år eller mer. Detta är något jag skulle kunna skriva spaltkilometer om, men jag nöjer mig med att konstatera att varje dag året runt så arbetar hundratusentals hundar världen över i människans tjänst med ett otal olika inriktningar och de gör det med stor glädje.
När ni läser detta så har jag precis avslutat ett veckolångt hundläger där vi framförallt tränat spår. Kanske den egenskap hos våra hundar som är mest utvecklad. Tänk att du när du sätter ner foten i marken vid en promenad och genom skosulan pressar ut ett antal molekyler som hamnar på marken och som hunden sedan kan upptäcka och följa trots att spåravtrycket är flera dagar gammalt. Att hunden till och med kan skilja på olika människors individuella fotdoft och därmed följa ett specifikt spår trots att mängder av människor gått över samma plats. Att spåra upp en person rakt igenom ett köpcentrum eller över ett torg. Det är lite mäktigt.
Tänk att hunden genom att undersöka olika människors utandningsdoft kan urskilja om någon av dessa kan vara på väg att utveckla lungcancer, långt innan läkaren kan ställa diagnosen. Tänk er vidare att hunden kan tala om för dig med diabetes när din värden är för höga eller för låga och därmed varna och larma när det är dags att äta eller ta din medicin. Eller efter att en snölavin rasat, markera var det finns levande människor under flera meters snötäckte. Givetvis fordras träning och samverkan med oss människor, det är precis det som blivit mitt andningshål i en för övrigt ganska välfylld vardag.
Jag är evigt tacksam att jag haft turen att träffa människor som besitter en väldigt massa kunskap kring hundar och hundträning. Som med öppet sinne hela tiden utvecklar sina visdomar. Att jag fått möjlighet att glänta på dörren till dofternas värld tillsammans med de bästa. Det enda problemet är att ju mer man lär sig ju mer förstår man hur lite man egentligen kan. Hundarnas doftsinne är en mycket komplex värld där vi hittills bara snuddat vid möjligheterna. Å andra sidan är det sådant här vi nördar älskar. Vad kan man mer göra eller utveckla?
Det är svårt att beskriva den där känslan man får när man lyckas med någonting tillsammans med sin hund och samtidigt se samma tillfredsställelse i hundens blick. Det är obetalbart, bara ni som upplevt det kan förstå. Att sedan krypa till kojs och somna med sin vän liggande snusande på armen gör inte saken ett dugg sämre. Som sagt, ni med hund vet allt det här, ni som valt ett liv utan har säkert andra saker som ger tillfredställelse och det andningshål vi alla behöver. Mitt är hundar och hundträning, men det har jag ju redan förklarat. Ha en fortsatt fin sommar!
Bli först med att kommentera