Låt dem skapa liv istället för att släcka ut

Krönika publicerad i KK 2010

Nästan dagligen serveras vi via nyhetssändningar om allt det elände som pågår kring olika krigshärdar ute i världen. Vi ojar oss lite, blir upprörda, kanske till och med förbjuder småbarnen att titta. Det är ju både så ofattbart och så hemskt!
Samtidigt oroas de anställda inom Saab Bofors Dynamics över sina jobb och den dränering av kompetens som nu verkar vara ett stort problem då det svenska försvaret samt andra staters krigsmaskinerier inte vill beställa mer av ond bråd död.
Jag vet inte riktigt vad Carl-Gustaf, AT4, Robot 70, Bill, och N-law exakt ställer till med, men att själva idén är att sprida så mycket död och förödelse som möjligt är väl självklar. Det ligger liksom i dessa och andra vapens själ och syfte. Bland annat så är Carl-Gustaf ett pansarvärnsvapen som används av fotsoldater mot människor i byggnader och icke bepansrade fordon och som sålts till över 40 länder. Hur många har fått sätta livet till i mötet med detta kungliga dödsvapen?
Till detta besitter Saab Bofors Dynamics alltså hög kompetens. En kompetens man är stolt över och nu rädd att förlora. Detta gör mig en smula upprörd.
Om vi nu har denna enorma ingenjörskompetens i vår närhet, finns det då ingen som kan ge dessa naturvetenskapens trollkarlar något vettigt att syssla med i stället för att de ska sprida död och elände omkring sig?
I samhällsdebatten pågår ständigt ett samtal om vår miljö och hur vi ska komma tillrätta med den enorma förslitning den utsätts för. Vi pratar om förnyelsebar energi som på sikt ska ersätta den redan sinande oljan och dess biprodukter. Solenergi, vindkraft, vågkraft är bara några områden som kommit en bit på väg. Om nu dessa krigsingenjörer är så fantastiskt kompetenta med sina vapensystem, vad skulle de då inte kunna åstadkomma inom områden som skapar liv i stället för att släcka ut?
För jag menar inte att de duktiga arbetarna på Boforsområdet ska behöva gå hem arbetslösa. Bara ge dem något vettigt att syssla med som de kunde vara extra stolta över. Något som de sedan i gungstolen kan berätta om för sina barnbarn, att de minsann varit med och gjort jorden till en bättre plats att vistas på. Hur kul är det att den berättelsen nu i stället handlar om hur många barn i samma åldrar som de just kramat godnatt, de hjälpt till att lemlästa med de produkter de varit med att skapa.
Jag köper inte försvaret med att ”om inte vi gör det så gör någon annan det”. Det är vår tids sämsta bortförklaring för ett svart och dåligt samvete.
Så nästa gång du ser ett krigsreportage på TV-nyheterna, tänk då på att mitt i all den förödelse som presenteras ligger sannolikt ett granatsplitter med texten ”made in Karlskoga” instansat i sin dödsbringande kropp, om inte i klartext så åtminstone symboliskt. Är det verkligen något att vara stolt över?