Krönika publicerad i Kuriren 2009
Visst känns det lite tröttsamt att allt elände får företräde för det goda. Varför är det så självklart att katastrofer och olyckor går före lycka och kärlek, åtminstone är det så om man grottar runt i de flesta media. Det värsta är att vi människor måste vilja ha det så, annars skulle inte TV och tidningar fylla sina huvudplatser med eländes elände.
Är det våra västerländska gener, vår kultur som styr oss åt det svarta när vi egentligen behöver all lycka, glädje och uppmuntran vi någonsin kan få.
Minns ni krönikan jag skrev för en tid sedan som bland annat beskrev Anonyma klubbens verksamhet? Inte, jag rekapitulerar: Anonyma klubben är en företeelse som syftar till att glädja andra människor i det lilla formatet. Det finns många olika saker man kan göra, men jag brukar, när jag är på något fik att betala för en extra kopp kaffe och kanske en bulle eller så. Sedan ber jag den som tar upp betalningen att när nästa kund kommer in och beställer kaffe med bulle serverar hon utan att ta betalt och hälsar från Anonyma klubben. Jag lovar att det både överraskar och glädjer utan att det kostar särskilt mycket. Dessutom hamnar inte personen i någon tacksamhetsskuld eftersom hon inte vet vem som är givaren och det är ganska viktigt för helheten. Möjligen gör hon likadant någon gång och det är ju det som är ett av syftena.
Varför upprepar jag nu detta? Jo, för att häromdagen snackade jag med min dotter som just nu bor i London. Hon var ute på ett jobb och träffar då på två ungdomar med ett stort paket. På lite avstånd ser hon att flera människor undviker paret då de försöker ta kontakt. Min dotter Johanna ser en möjlighet att få hjälp med en sak och närmar sig paketparet. Då kliver den ene fram, och utan anledning vill han skänka det stora paketet till Johanna som naturligtvis blir både misstänksam och förundrad. Men, det hela är jättegulligt. Twittersajten Nice Things Happens lägger ut små glädjehändelser och skapar därmed en ”snälltrend”. I Johannas fall var det bara att ställa upp på bild för att kunna få paketet, och som hon sedan berättade att hon denna dag vaknat ganska sur och ensam med pojkvännen hos släktingar i Frankrike. Nu blev hon jätteglad och upprymd över denna halvgalna men enkla överraskning.
Twittersidan är fylld av enbart positiva och skojiga nyheter, fritt från allt elände vi annars regelbundet matas med.
För visst skulle det vara ganska enkelt att få dagarna att löpa lite positivare fram om vi själva bjöd till bara lite, lite grann. Tänk vad många gånger du mött en person på bussen eller på stan som haft något på sig som du beundrat och avundat. Hur många gånger har du då sagt detta till personen i fråga?
”Oj vilken jättesnygg tröja du har”, eller ”den där frisyren och hårfärgen var verkligen läcker” eller varför inte ge din arbetskollega en komplimang över vilket bra jobb hon/han gjort den här veckan. Det behövs så lite men ger så otroligt mycket.
Bli först med att kommentera