Krönika publicerad i KT/KK 2018
Det måste givetvis finnas lagar och regler i ett fungerande samhälle. Det är ett av demokratins fundament. Ordning och reda om man så vill, men det för också med sig att det kan bli väldigt stelbent. Nu är ju lagstiftningen oftast skriven på ett sådant sätt att det finns tolkningsutrymme. Det ser man om inte annat när friande domar i tingsrätt blir till långa fängelsestraff i hovrätten eller tvärtom. Men, så finns det regelivrare som ser regelverken som absolut lag och därmed skaffar sig en möjlighet att helt och hållet gömma sig bakom paragraferna, hur korkat det än blir. Världen är mycket sällan svart eller vit. Det vi brukar kalla vardaglig verklighet kan snabbt förändras och drabba oss olika. Ibland behöver saker och ting kryddas med lite sunt förnuft. Det har dock helt och hållet förkastats av många handläggare på våra myndigheter, framförallt Försäkringskassan och Migrationsverket. Där kan ett missat möte för tre år sedan innebära utvisning för så säger regelverket. Att det missade mötet beror på att individen låg intagen på sjukhus kan inte ses som en anledning till övervägande. Regler är regler och ska följas.
Detsamma gäller svårt rörelsehindrade som enligt lag bör ha rätt till full assistans för att kunna leva ett värdigt liv, men där man snärjt in sig i regeltolkningar som gör det möjligt att neka den självklara hjälpen. Sunt förnuft, moral och humanism göms undan bakom dessa stelbenta regelverk. Hur människor som driver dessa frågor är funtade går helt förbi mitt förstånd. Hur kan de ens få en blund i ögonen när natten kommer?
Ett annat exempel på stelbenthet och moralisk kapitulation är vårt samhälles intensiva kamp att bli av med så många ensamkommande ungdomar från Afghanistan som möjligt. I sin iver att hitta metoder för att ta reda på deras faktiska ålder verkar de nu dock ha skitit i det blå skåpet. Metoderna som används har totalslaktats av en enig expertis. Trots att kritikerna nu tar till så hårda ord som rättsskandal håller Rättsmedicinalverket, RMV, fast vid de utdömda metoderna. Stammande ministrar och myndighetstjänstemän vägrar inse att de kanske är helt fel ute. Desperationen i att bli av med dessa ungdomar finner inga gränser. Att det ska vara så förbannat svårt för politiker att någon gång erkänna att de haft fel.
Ett tredje exempel på stelbenta regelverk är frågan kring om barnen till EU-migranter ska ha rätt till skolgång. Frågan har nyligen varit upp i Degerfors kommun. Även här gör man allt på regeringsnivå för att hitta och tolka regler som gör det omöjligt för dessa barn att få börja skolan. Samtidigt diskuterar man att införa FN:s barnkonvention som lag. Jo tjenare, det kommer aldrig att ske, åtminstone inte utan finurliga undantag. Humanism och medmänsklighet kan ju kosta pengar och skapa protester från de hatande trollen vilket ju är så attans besvärligt. Faktiskt så besvärligt att en Socialdemokratisk regering valt att själva införa så gott som hela SD:s partiprogram gällande invandrings- och migrationspolitik, ivrigt påhejade av Allianspartierna som gärna vill skruva åt ytterligare. Det man en gång förkastade och bespottade kallar man nu att ta ansvar. Iskyla mäts inte bara i Celsius i ett av världens rikaste länder.
Be the first to comment